storfrippe - Lika ovanlig som alla andra?

Ja då var jag tillbaka vid tangentbordet igen då. Har hänt en jäkla massa så jag har faktiskt inte riktigt haft tid att reflektera över allt själv än. Jag måste bara börja med att säga att: Det kan alltid bli värre! Hösten började minst sagt dåligt. Trodde jag nått botten och lite till så jag tänkte att nu kan det inte bli värre. Då när jag trodde att jag skulle resa mig lite ur det så myntade jag de mest förbjudna orden som finns! "Nu kan det inte bli värre" men ack så fel jag fick. Precis som de säger på VM krönikan 94 när Oleg Salenko rullar in sitt tredje mål mot Camerun, "Men det var ändå bara början"
Den festliga hösten fortsatte med att mitt liv blev till en isbit och jag var inte alls mig själv och kunde inte känna igen mig någonstans. Samtidigt som detta fortlöpte blev en av mina hjältar allt sämre och avled. Det kom inte oväntat men det är alltid tungt. Mitt hjärta vägde nu ytterligare ett ton att bära. Men  då i all tung sorg så myntade jag åter igen det förbjudna "Nu kan det inte bli värre!" Det gick någon vecka och allt var oförändrat vilket kändes skönt att det faktiskt inte blivit värre. MEN då kom nästa smäll, i förhållande väldigt liten men ändå tråkig, U på hemtentan. Tänkte väl mest spontant att nu får det väl snart ta och räcka! Åkte hem för att fira en lugn och skön traditionell jul. Men så ringde polisen kl 00.25 på julafton och säger att vi har fått inbrott i våran lägenhet. Jag tänkte inte ens, jag bara konstaterade att någon är ute efter att testa mig den här hösten (för vinter är det ju inte). Så på julaftonsmorgon åkte jag och min bror kanske inte helt traditionsenligt i ilfart till Göteborg för att se vad som kan ha blivit stulet. Sedan packade vi bilen full med det av värde som var kvar och åkte hem. Julen blev ju inget tillfälle att ladda batterierna på direkt. Men jag skakade bara på huvudet och myntade det nya utrycket: Det kan alltid bli värre!

Nyårsfirandet blev riktigt bra! Lyckad matlagning, lyckad fest allt var perfekt! Trevligt folk generellt men vissa stack ju ut ur mängden ;) Hade det hur trevligt som helst hela kvällen och det kunde inte varit bättre. Kanske om vi inte hade frusit så mycket.
Känns som om nyårsafton blev en belöning uppifrån efter en hård höst. Hoppas att det ger återklang för framtiden också. För längs den långa vägen kan det alltid behövas en hand att hålla i. Men ibland håller man i handen lite extra bara för att man vet att det är bra så.

När smällarna smällde som bäst intalade jag mig själv att det här är startskottet! Jag har sagt det förr men nu menar jag det! Inget mer skit som ska kunna bräcka mig. Det som inte har dödat mig har härdat mig och jag har lärt mig så mycket om mig själv nu i höst.
så nyårslöftet löd: Nu ska jag lämna allt bakom mig och bara njuta!
Jag vet att det kan bli ett bättre år än det förra men jag vågar inget säga än. Men 2007 är allt nytt, fint, och vackert. Kommer jag gå här själv eller får jag sällskap? vem vet?

En del i nystarten i mitt liv är flytten till Borås som jag gjorde nu i dagarna. Mor och far var med och det var tur. För det var några jobbiga dagar både fysiskt och psykiskt. Men nu är det packat och klart..
Blev några handyman dagar men det var det värt för nu är det nästan klart i mitt slott på 26m2. Har inga bilder på det men det kommer senare. De jobbiga dagarna underlättades med några glada hälsningar ibland =)

Nu är jag tillbaka i Oskarshamn några dagar till innan det är dags att köra ner huvudet i blckerna igen och fortsätta mitt liv på mitt vis!

"Jag dricker glögg med balkongdörren öppen inatt och låter vinden komma in ifrån väster som en virvlande vår, som en dansande storm, som en galen orkester.
Jag dricker ut mitt glas och alla dörrar är öppna
Det är dimma över mig och över England"

Sköt om dig!