storfrippe - Lika ovanlig som alla andra?

Här sitter man då i sitt slott Tretton trappor opp sömnlös och iakttagande likt en Eldvakt ser jag något stort växa Av ingen annans frö. Ser ut genom mitt fönster och tänker på Fröken Svår och talet hon höll Under månen. Det är ett Tal av hjärter dam som inte är någon lek men kanske något mer?

KOM ÄNGLAR! Gå inte kring katter runt den heta julgröten för det kan vara sagan om en fantasi som kan förgylla en vårdag i November och alla andra dagar också. Fröken svår behöver aldrig hålla några Försvarstal iaf inte för kärleks skull, inte för mig och inte för någon annan heller.

Tanken på hur allt har blivit som det är är ett fenomena i sig, skapat ur egentligen ingenting men som har blivit något.

Jag har varit En av alla dom där ingen hade lust . Jag hade gärna velat vara Nån annan när livet rusar förbi som Rusningstrafik och jag står helt handlingsförlamad och ser på medan det blir Höst på min planet. Nu går jag och gnolar på Balladen om konsekvenser medan jag tänker på hjärter dam. Åh! Nu är det Vår för hjärter dam.

När ni njöt i vårsolen frös jag och sjöng en Psalm i januari om En svår och jobbig grej, om att vara Låg och känna av livets botten. För nu är alla små stjärnor och kvar finns bara mina Vänner.

Ständigt kommer dom tillbaka, mina Gråa dagar som är fyllda och tyngda av Tvivel inför vad livet egentligen innebär. Men Mamma är säkert nöjd när jag håller god min och beter mig som en Idiot.

Men mitt i allt detta kom hon, hjärter dam eller fröken svår och blev min Pacemaker som fick lågan att flamma till igen. Alla oroliga nyheter om Pollenchock och Stjärnfall känns inte längre lika farliga. Dagarna känns som om att Fånga en fjäril. Det är Vinter över ån men jag har Solen i ögonen. Typiskt att jag åkte Med bussen från stan just då. När jag kom hit hörde jag sirenerna sopa ”VARNING FÖR RAS!”

Du bara Kom men förhoppningsvis försvinner du inte, utan Kom ihåg mig. Jag finns här och kommer alltid att göra det. Även om du så är I Stockholm. Jag har inte så mycket att erbjuda men Du får mig. Det är inte mycket i dessa dagar men , åh Du gamla fria nord, det är värdelöst och ovärderligt. Värdelöst om jag är ensam, man Måste vara två för att få det ovärderliga, en sådan känsla tar kanske aldrig riktigt slut för en dag är det skrivet i sten och jag Hugger i sten om du vill det.

Det kan säkert komma större dagar här i livet än söndagen 13.3.99. I mycket utav det som förgyller dagar är det trots allt Tanken som räknas. Allt jag vill göra ska vara perfekt för Nästan perfekt är inte gott nog. Men som vi säger ”vi tar den Fria vägen ut”, men vill vi ut?

Elden som brann, brinner den?

Jag vill gå hem med dig genom vårens ljumma nätter och Om tiden vill ifatt oss då så har vi redan Någonting större. Du hade tid för mig då och snälla Håll ut en stund till för Sen du var här har livet lekt och lallat runt i en Lovesång. För den som letar den finner men varje gång står man där lika Lycklig och förvånad. I dina ögon vill jag drunkna och bo för det är inte meningen att vara Singel.

Om vi lutar oss tillbaka och Faller, faller vi då Åt samma håll? Om Min älskling har ett hjärta av snö, vad är det då som får det att smälta? Jag kanske går Över gränsen in i Dunkla rum där mycket är okänt. Men efter Brustna hjärtans höst var det en Lång väg hem till det som en gång var jag. När Dom sista drömmarna sakta rann ut ur mina händer likt sanden i ett Timglas och de vandrande stegen i Söndermarken blev bara fler och fler. Men jag sa till mig själv att ”Se dig om”, lämna det tunga bakom dig och gå vidare. Och med god hjälp kan jag bara konstatera att Det är visst nån som är tillbaka, det är slut på all Elegi. Nu är jag nygammal med en energi av sällan skådat slag som jag gärna delam med mig av till dig, för när Jag är hos dig igen är Dom tomma stegen redan gångna och Hjärterdams sista sång tonas sakta och lugnt ut. Stackars de som lever kvar i det grå och menlösa kriget med sig själv. Hon är nära men ändå så långt borta för Hon kommer från främmande vidder.

Dom sista drömmarna är ännu inte drömda för än lever de med tanken om de saltstänkta klipporna, en vän i handen när vi ser ut över den Mareld som visas bara för oss.

Tack för mig!

Mvh

Lars

En dag gick jag på stan i mina nya BLÅJEANS. Dom var lika blå SOM VATTEN. Jag gick runt och det känndes som om INGENTING NÅGONSIN skulle kunna störa mig. Inte ens NÄR DET BLÅSER PÅ MÅNEN. Då kom det fram ett gäng fulingar men jag intalade mig själv om att JAG VILL INTE VARA RÄDD. De skrek mer än VAD TVÅ ÖRON KLARAR och jag kännde mig som DEN OSYNLIGE MANNEN. Helt plötsligt så var jag POJKEN MED HÅLET I HANDEN. Men mina vänner sa att "INGEN KOMMER ATT TRO DIG".

Allt medan mitt huvud känndes som ett STENBROTT. Jag gick vidare ensam och tänkte på min vän FRANK. Vi fick aldrig en CHANS att ta världen med storm. Han var kungen men KUNGEN ÄR DÖD. Hela mitt liv känns som en stor REVOLLT och i mitt huvud finns det bara MUSIK NON STOP som värmer ända in i min KEVLARSJÄL. Att tänka och lyssna på musik är ETT TIDSFÖRDRIV ATT DÖ FÖR. Men nu rullar tiden på och jag ropade STOPPA MIG JUNI men nu är det redan mars. Jag och mitt lilla ego.

Att se människor som man tycker om och se att de trivs och är lyckliga är EN HIMMELSK DROG. Snälla ni, STANNA HOS MIG! Ok jag är inte lika cool som alla COWBOYS men jag är BESKYDDAREN som alltid ställer upp! Mitt liv är inte heller någon idyll utan full med BERG OCH DALVANA. Är mitt förflutna så illa att INSEKTER måste svärma kring mig?

Om du vill så är jag VISSLAREN som visslar våran mellodi. Om du vill så är jag LIVRÄDDAREN som alltid finns vid din sida. Men tänk OM DU VAR HÄR då skulle allt vara så mycket bättre. Sådana stunder är bara SAKER MAN SER. Varför måste jag vara så OPROFESSIONELL?

När vi var som närmast så fick jag bara ur mig "OWC" och inget konkret. Värmen som fanns mellan oss då kan man inte mäta i CELSIUS. Varför valde jag BIANCA när jag hade dig? Ville ju hålla det vid liv INNAN ALLTING TAR SLUT. Och här sitter jag ensam och lyssnar på ELVIS medan du glider runt i ett 747 och drar en SLUTSATS om mig, "SUNDANCE KID" som skulle kunna ge dig alla PÄRLOR i världen för att bevisa att du inte är som DOM ANDRA.

Tillsammans sjöng vi en romantisk DUETT om HUR JAG FICK DIG ATT ÄLSKA MIG. Men just nu verkar det som om KÄRLEKEN VÄNTAR. Du är ju söt som SOCKER. Jag struntar i ifall det är FF eller ej, jag vill ju bara prata med dig. Gärna innan du tillhör dom som kallas ELITE och åker runt över hela SVERIGE.

Sådana som du gör AVTRYCK i min historia. När jag tänker på dig blir mina ben till KRÄM. Då billdas plötsligt en speciell GRAVITATION. Jag hör bara din röst ISTÄLLET FÖR LJUD. Och det ända jag kräver är 10 MINUTER FÖR MIG SJÄLV. Men egentligen, EN TIMME EN MINUT? Vad är skillnaden när tiden står still?

Så vad ska man göra för att få dig? Dansa bland INDIANER eller HALKA i en pöl av THINNER?
Allt bara för att få höra dig säga "VI KAN VÄL VÄNTA TILLS IMORGON".

Mitt hjärta rusar på med 400 SLAG när jag drömde att DU ÄR ÅNGA. Jag ser mig bakot i DEN DÖDA VINKELN och ser att DU VAR MIN ARMÉ när vi drog runt på "PALACE & MAIN". Vi har tagit våra strider men besegrat alla JÄRNSPÖKEN och den där KLÅPAREN. Mitt hjärta fortsätter att rusa och jag tänker MAX 500 sedan spricker jag av saknad. ROMEO ÅTERVÄNDER ALDRIG ENSAM och det hoppas jag att jag inte heller gör för jag behöver sällskap på min vandring längs ROSOR OCH PALMBLAD.
Ja vad ska man säga? Här sitter man då, MANNEN I DEN VITA HATTEN,16ÅR SENARE, och ser tillbaka på det som hänt. Nu är frågan: Vad händer imorgon?