This is my hometown
Jaha då var man tillbaka då.. Tillbaka, back to the routs, tillbaka i Oskarshamn eller Åskesämn som det så vackert heter här borta. För er som inte är så inlästa på Oskarshamn så är det en stad som gör allt i hela vida världen för att försöka förnya sig och bli en rolig stad. Men det som ingen i de fina kostymerna vet är att här står tiden helt still! Människorna går upp på morgonen åker till antingen sin kära line eller något som har med industrin att göra. Sedan åker de hem igen. Vissa är nöjda med det, vissa vill bara spy på det. Men ingen gör något åt saken. Ingen kommer någonsin göra något åt saken heller. För Oskarshamn kommer för alltid vara sig likt. Det enda som skulle kunna förändra den här staden skulle vara om den stora industrin lades ner och halva befolkningen skulle stå utan arbete. Då kanske de hade fått börja tänka igen. För det gör man sällan här, tänker alltså. Inte utåt iaf, man tänker i sin tysta vrå men ack det är förbjudet att göra slag i saken. Det är lag att man ska säga att Oskarshamn är skit! Men det finns en lag som är minst lika stark som säger att man absolut inte får göra något åt saken.
Ungdomarna på Oskarshamns gator kommer alltid att ha ett agg inom sig som bara vill bort härifrån. Det spelar liksom ingen roll hur mycket som damerna och farbröderna i de fina kostymerna spelar apa, det är redan alldeles för sent! Hatet till staden är redan så generellt accepterat så att det inte räcker att bygga ett nytt sportcenter eller att skicka ut fler föräldrar på sena lördagskvällar. För det är ingen som bryr sig så pass genuint som skulle behövas. De fina försöker hålla sig över ytan och på så sätt kunna slå sig för bröstet och säga att det iaf inte blev värre. Men vad jämför de med?
Ibland får man några infall som säger att när karriären haft sin peak så kan man kanske flytta hit igen och stadga sig med familj och hela köret. Men jag tror inte det. Tror inte att jag vill utsätta mina framtida barn för det hat och psykiska ohälsa som det leder till att växa upp i total tristess och fullt med stora män som ler brett i tidningarna och säger sig satsa på framtiden. Nej det måste finnas bättre platser att växa upp på ändå. Den här kråkstaden har sett sina tåg gå samtidigt som alla var för lata och stod kvar och bara tittade på. För det finns ju inget pinsammare än att försöka springa ifatt ett tåg som man ändå precis missar. Så då är det lika bra att bara skita i det, right?
Nej om jag skulle komma tillbaka hit så skulle det vara för att skapa något med den här staden. Sparka ut alla med fina kostymer och nötta arslen så att de kan sätta sig på torgen och se folket i ögonen och se vad de har gjort!
Kanske inte låter så muntert det här men det är min bild av hur en stadslednig försöker slå världsrekord i interna ryggdunkar utan att egentligen göra ett skit! För det här måste vara en av världens skitnödigaste städer!
inget att tilägga till protokollet!!!
men en dag ska vi agera kommunalråd Karlsson, och vi ska göra det med baravur och göra skillnad=)
Ahh lägg ner de där snacket. Oskarshamn är en fin stad där man trivs, "uts'ätta mina barn för tristessen och psykiska ohälsa"??????? vad svamlar du om, menar du att det är bättre att växa upp i en större stad där problemen ser helt annorlunda ut än i Oskarshamn. Som jag ser det är att det du kallar psykisk ohälsa som kommer eftersom staden är tråkig och man har tristess är ett väldigt litet problem om an jämför med andra städer, så think outside the (O-hamn) Box, är det verkligen så jäkla mycket bättre i någon annan stad? till syvende och sist är det alltid en själv som avgör hur roligt man ska ha det, knappast några kostymnissar.
Visst frippe jag håller med det blir vad man gör det till. Men jag tycker ändå att det är samma problem här. Det som finns i större städer är mer våld och kanske mer droger. Men det finns ju här också fast i mindre proportioner. Men min poäng är den att jag vill att det ska hända saker här! För snart stänger dom väl industrin och då har dom ju inget kvar sen och vaknar ingen nu så kan det vara för sent...
Det finns faktiskt folk som kavlat upp ärmarna och försökt göra något. Sofie till exempel! =)
ja och all heder till henne! Men ensam är inte alltid stark... Det känns som om stora grejer måste ske snart.. men jag kan ha fel
Du får väl ställa upp och hjälpa henne lite?! ;-)